när allting inte va som man trodde...

Jag har väldigt svårt att släppa och gå vidare. Inte när de gäller sakern, men människor.
Otroligt svårt. De märker jag nu!
I tre månader har jag trott att jag släppt dig, gått vidare, lagt dig bakom mig. Fick nyss reda på att du på något vis fortfarande finns kvar. Äger en liten bit av mitt hjärta.
En lite bit som nyss klämdes åt och gjorde ont. Men det är ett bevis på att du släppt mig, på att du gått vidare, på att du lämnat mig bakom dig.
Det är kanske nu äntligen jag kan göra desamma?

Jag hoppas de.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0