Jag sitter och tittar på "Generation fett" på TV3 där de nu befinner de sig på en skola i USA för överviktiga ungdomar. Det är ingen skolan som vilken som helst, utan den är för överviktiga som vill gå ner i vikt, men med ett udda program för oss som bor i Sverige. De äter nämligen bara skräpmat som vi skulle kalla det.

På skolan finns det en tjej som heter Alexandra, som är ifrån Sverige. Hon berättar om skillnaden om att vara överviktig i Sverige och i USA, och jag kan så väl känna igen mig om när hon berättar om hur det är i Sverige. Inte för att jag är så stor eller överviktig i de laget. Visst är jag inte miss skinny men inte heller miss fatty.

Hon berättar att överviktiga i Sverige får kämpa sig till uppmärksamhet, vilket jag kan känna igen mig i. Du blir lätt klassad som dum eller tråkig och är inte värd att prata med eller ställa en fråga till. Utan vill överviktiga ha uppmärksamhet får de fixa den själva.

Anledningen till att jag känner igen mig i detta är att jag varit större. jag har behövt jaga den uppmärksamhet jag vill ha.
Jag vart inkallad till skolsyster när jag var 10-11 år där hon sitter och pekar ut mig som överviktig. Frågar mig om vad jag äter, och skäller ut mig för mina svar och berättar vad jag borde äta istället. Det tog mig 3 dagar innan jag vågade berätta om samtalet för min mamma. Vilket jag även gjorde över telefon för jag vågade inte berätta de öga mot öga. Har man dåligt självförtroende innan, gjorde skolsyster de inte bättre.
Detta hände på våren strax innan sommarlovet. När jag kom tillbaka den hösten hade jag gått ner ca 10 kilo. Det jag undrar är vad skolsyster hade gjort om jag kom tillbaka med anorexi. Vilket jag tror skulle kunna ända när de pekar ut någon på de viset som de gjorde med mig.
Det jag hade gjort den sommaren var att jag ändrade mina matvanor. Min farmor gav mig godis förbud i byte mot femhundra kronor. Det snacks jag fick äta var popcorn. Jag åt även mycket mer frukt och grönt men inget mer, eftersom det var sommar rörde jag även mycket på mig. Thats it!

Så när jag först började titta på programet idag vart jag väldigt skeptiskt till att de verkligen fungerade, men flickorna gick verkligen ner i viktigt och deras självförtroenden steg i samma takt som vikten minskade. Vilket är de som betyder något. Så det spelar igen roll vilken väg du väljer för att nå ditt mål, huvudsaken är att du kommer fram.
Jag tror fortfarande på vägen jag valde för ca 9-10 år sendan för att förlora kilon. Kaske just för att vi har den synen på mat och övervikt i Sverige. Snacks för oss är skräp när de är tvärt om i USA. För att gå ner i vikt ska vi vara nyttiga och för oss i Sverige är de Frukt och motion nyckeln.

Jag är nöjd med mig själv idag och jag har har lärt mig att acceptera mig själv. Min strävan är inte att bli miss skinny, utan att öka på mitt själförtroende och självkänsla på annat vis. Där av alla kurser och uppdrag jag tar mig för. Det gör jag inte bara för nöje utan även för att stärka mig själv. Av erfarenhet vet jag att det fungerar.

Jag vill vara Caroline, för ingen annan är lika bra på att vara mig som jag är. Visst finns det saker jag skulle vilja förändra men jag lär mig dag för dag att acceptera dem.

Livet är en gåva, full av ögonblick. För kort för att gå runt och vara missnöjd.

Modell: Tomas
Foto: Jag

Jag blir så otroligt arg när jag får höra om sånt här. Mobbing!
Just nu är ämnet på tal i kvällsöppet med Ekdal, jag tycker det är otroligt bra att det tas upp, för jag anser att människor är för fega för att prata om det, ämnet är tabu i vårt samhälle.
Anledningen till att ämnes tas upp är för att mobbingen har gått så långt på en skola i Lomma att en 11årig pojke valt att lämna jorden.

Jag blev själv mobbad. Det var vardag för mig och jag insåg inte själv att jag var mobbad. Jag vet inte varför. Om det var för att jag var knubbig, större, eller valde fotboll framför dockor, det är något jag aldrig får svar på.
Jag trodde det skulle vara så att jag aldrig fick vara med eller att ingen bjöd mig på kalas. "Helst inte" var de svar jag fick när jag frågade om jag fick vara med, men det fick väl alla, eller?
Lärarna blundade för allt, det visste och såg så väl vad som skedde!
Men mina föräldrar fick inget veta, förrän mamma själv förstod att det var mig lärarna talade om när lärarna till slut efter 3 år av mobbing kallade in till kris möte för att det var "någon" som var utanför i klassen.
Vi gav dem ett år att förbättra sig, men det blev nästan bara värre. Jag åkte inte med vår klassresan och jag fick gå till en kurator som jag hatade. Jag hittade på allt möjligt för att slippa vara med på rasten eller lektionen. Jag tror aldrig att en skolsyster har fått så många besök av en elev som under de 4åren.
När jag slutade tredjeklass bytte jag skola.

Mobbingen jag drabbades av kan nog inte ses som så grov mobbing i andras ögon. Det finns mycket mer man kan drabbas av som fula ord, slag och punktering på cykeln.
Själv anser jag att när de väl kallas mobbing är den grov, ingen ska behöva gå under namnet mobbad.

Jag har lärt mig idag att vända alla mina fallgropar i livet till något positivt, de har gjort mig stark. Tyvärr har inte alla den förmågan.

Att hjälpa barn och att förebygga mobbing är ett av mina störta mål här i livet. Jag vill inte att något barn i världen ska känna sig utanför. Alla barn ska känna sig trygga med att gå till skolan. Skolan ska vara roligt.

Jag älskar att baka!

Ibland frågar jag mig själv varför jag inte valde bageri på gymnasiet. Jag älskar att stå i köket och baka, spelar igen roll vad det är, bara saken att få pyssla med något gör mig väldigt glad.
Tidigare idag bakade jag som ni ser en äppel paj, som står på balkongen för att kylas ner.

Tänkte även röja i köket på fredagkväll och göra saker som jag aldrig gjort tidigare, kan bli väldigt intressant. Tänker inte säga exakt vad som ska kockas ihop men det ska bli söta små julklappar!
Busigt va! Någon som vill göra mig sällskap?

 

Här kommer några porträtt på folk i utbytet. Alltså kan de vara både Svenskar och Irländare.
Kan ni gissa vilka som är ifrån Irland?

Det var Zombiewalk här i Stockholm i slutet på sommaren, jag kom på att jag inte postat några bilder därifrån. När jag kollade igenom bilderna kom jag på varför.... Inga var bra.
Jag var stessad och i stort sett sprang förbi paraden, men ni får se 2 stycken i alla fall. det var riktigt roligt att se de som verkligen ansträngt sig. De bästa var de som var olika karaktärer, där fanns de en tanke. En tjej var Hitler, riktigt snyggt!
Jag funderar på att gå i paraden nästa år, undra vilken karaktär jag ska vara?

Detta med jobbtips var svårare än jag trodde men jag ska ge de ett försök. Jag har aldrig riktigt haft svårt med att hitta jobb eller att få dem heller. Inte för att vara skrytsam.
Men något som jag tror arbetsgivaren uppmärksammar på mitt CV är alla kurser jag har gått, gratis! Jag har både ledarutbildning på 3 år, nannycertifigering, HLR för barn, utbildning för HIV & AIDS informatör samt en nattvandringsutbildning som innehåller utbildning om självförsvarar, droger, jag i grupp, säkerhet osv osv.

Så mina trips för att lättare få jobben man söker är;

1. Får ni möjlighet att gå kurser gratis, gå dem. Det lockar fint på ditt CV.
2. Va inte kräsen, Alla jobb ger erfarenhet och är bidragande till kommande jobb.
3. Sök massa jobb, du kan ju alltid tacka nej!
4. Var du med i elevrådet i skolan, tycker jag verkligen du kan skriva in de i ditt CV tills du kan ersätta de med något bättre. Men det visar att du är en person som tar ansar och är frammåt.
5. Kommer du på intervjuv, plocka fram ditt bästa leende och var framåt. Ställfrågor och var inte rädd att kolla dem i ögonen. framgå till att vara bättre än du är.

Jag kommer inte på så mycket mer tips nu så här på morgonkvisten, men vem vet det kanske kommer flera!
Mina tips är säkert något ni redan har hört, eftersom det är jobbtips över allt just nu, men jag gav de ett försök i alla fall!

Jag får ofta frågan varför jag inte bloggar mer än vad jag gör.
Jag försöker droppa så många inlägg jag kan, men mitt liv kretsar inte kring bloggen.

I mitt liv har jag 3 jobb som jag försöker sköta så gått jag kan och lite till. Jag bär även just nu min klass studentskiva och flak fix på mina axlar tillsammans med en annan tjej i klassen och försöker där imellan leva.
Utöver detta är det alltid saker som händer, som ikväll är det julavslutning med Organisationen United Sisters som jag tillhör.
Så att droppa 10 inlägg om dagen, blir väldigt svårt för mig, men jag gör mitt bästa!

Detta är bilder som nästan är ett år gamla, men som ger mig väldigt mycket nostalgikänslor ifrån den tiden jag jobbade som fotograf på nattklubb (+även lite andra känslor). Det är roligt att titta igenom dessa bilder och se hur jag har utvecklats inom mitt fotograferade och även hur jag har ändrat på mig som person som nästan är de roligaste.
Det känns som de nästan var 2 år sen dessa bilder på mig togs eftersom det är så stor skillnad ifrån nu och då.

Jag håller nu på att leta praktik för min C kurs i foto som kommer ske i vår. Jag har ännu inte fått någon fast plats, men fotograf Morgan Norman som håller till i både Sverige och USA har erbjudit mig att vara med på plåtningar med honom. Vilket jag veerkligen verkligen ser fram emot.
Det ska bli så otroligt roligt.

1. Klänning ifrån Monki. 300kr
2. Myströja ifrån Monki. 350kr
3. Tunika ifrån Monki. 350kr
4. SunRize Alarm clock ifrån Teknik Magasinet. 499kr
5. Tillsammans av Denise Rudberg. Finns i Bokhandeln.
6. Volumaster. Expert 390 kr.
7. Grey's Anatomy Boxarna.

Sen uppskattas alltid presentkort och PENGAR. De kommer de gå åt mycket av nu i studenttider och eftersom jag även kommer resa bort nu i vår.

edit: Att priser står var ett önskemål av min mamma så slipper hon själv gå in och checka de sen! Eftersom jag troligtvis bara kommer att göra önskelista som kommer att ligga här. Förhoppningsvis en hjälp för er också!

edit 2: Det står inte med några fotosaker ännu, eftersom jag inte vet vad för några fotosaker jag önskar mig riktigt.

Modell: Marcus
Foto: Jag

Detta är en av bilderna ifrån studion idag, enkel och naturlig.

Jag älskar faktiskt kyrkor, i alla fall de riktigt gamla kyrkorna som har massa fina detaljer att titta på.
Ibland när jag går förbi en kyrka går jag in bara för att känna lugnet som finns där inne. Kan sitta där i timmar, det är så harmoniskt. Du behöver inte ha en tro för att gå in i kyrkan!
Vill du känna lugn och känna att inget i världen kan rubba dig, är kyrkan den rätta platsen. jag vet massa kyrkor runt om i Stockholm som jag besökt som verkligen är toppen för detta ändamål.
Det är extra mysigt och effektfullt kring jultiden, komma bort ifrån all stress. Pröva!

De visste ni inte om mig va, att jag är en kyrksittare!

Nu var det tre år sen nästan precis som jag fick min ryggskada! Kom att tänka på de eftersom att jag fått ont nu igen! Jäkla rygg, någon som vill byta.

Jag letade upp en bok som jag skrev i när jag fick skadan, där står mina läkarbesök som jag hade i början.

Det ser ut såhär.

10/11 - började få ont i ryggen.
23/11 - Var hos sjukgymnast i Vireberg, som sa att det var skolexempel på diskbråck.
24/11 - Akuten, sa att de ej av diskbråck fick smärtstillande i morfin på plats & alvedon & dexofen som skulle ätas 3 gånger om dagen (blev sammanlagt ca14 tabletter om dagen) tills tabletterna i stort sett var slut/smärtan blivit bättre. Jag skulle komma tillbaka om 2-3 veckor om de inte blev bättre.
28/11- Sjukgymnast, sa att det var diskbråck.
30/11 - Lokala vårdcentralen, sa att det var diskbråck. Skrev remiss till magnetröntgen odenplan.
30/11 - Järva närakut, visste ej om det var diskbråck skrev omedelbar röntgen till Täby.
30/11 - Täby Sjukhus, magnetröntgen, svar om en vecka.
2/12 - Sjukgymnast, fick övningar.
5/12 - fick yttligare en övning.
15/12 - Sjukgymnast, träning.
15/12 - Besked om Diskbråck från xxx.

Sen står de inget mer och jag ångrar idag att jag inte fyllde i mer, och antecknade alla besök till alla olika läkare och sjukgymnasier. För jag lovar de slutade inte där. Det där var bara början!