Förlossningsberättelse del 1.

Jag har läge varit tveksam till om jag ska orka mig på att skriva ner min berättelse, mest för att jag inte riktgt vet hur jag ska berätta den. Allting skedde så snabbt, knappt så jag hängde med.Vad var det som hände egentligen?
 
Hela vecka hade varit konstig jag hade inte mått på topp och gick hem ifrån jobbet på måndagen med huvudvärk och yrsel. Aldrig tidigare har jag haft problem med migrän men under kvällen kräktes jag, tyckte inte riktigt att jag hade så ont i huvudet så var rädd att jag började bli magsjuk. Men allt eftersom kvällen gick blev jag bättre.
Stannade hemma ifrån jobbet även på tisdagen då yrsel fortfarande satt i, varje ansträngning var jobbig så vila var det som funkade.  I övrig kände jag mig bra. Hade inga känningar i magen, utan allting var som tidigare.
 
Onsdag var jag ledig från jobbet och yrsel var bättre, planderade att gå till jobbet dagen därpå.
Under onsdagskvällen när jag och sambon står och lagar middag i köket känner jag min första sammadragning. En lätt men ändå tydlig och jag utbrister "oh jag hade nyss en sammandragning". Spänd av förväntan att jag äntligen kanske ska börja känna av min graviditet, jag som inte känt av något alls hittills, inte ens lite illamående i början. Det kom bara en sen vart det lugnt och återgick till det normala - inga känningar alls.
 
 
Torsdag 16/10 v. 24+1

Det är en helt vanlig morgon,
Patrik pussar mig hejdå innan han går iväg till jobbet och jag somnar om en stund till. Går upp vid  åtta och börja göra mig iordning för att dra mig till jobbet, känner mig lite bättre än tidigare och ser fram mot att jobba.
Precis innan jag ska slänga mig utanför dörren känner jag att jag bara måste bajsa innan jag sticker. Väl på toaletten fick jag en konstig känsla - krystar jag nu känns det som något annat vill titta ut. Smått chockad stannar jag upp, får lite panik men intalar mig själv att det nog är något annat. Försöker igen - samma känsla. Intalar mig ytterligare en gång att jag nog bara inbillar mig och börjar bli sen till jobbet så jag drar på mig byxorna och sticker.
 
I bilen på väg till jobbet tycker jag att det rör sig konstig i magen, liksom långt ner, jag började även få endel sammandragningar igen. Jag börjar smått få en konstig oro i magen...
 
 

Julafton

 
 
 
 
 

Ny opererad

I måndags gjorde Celine en operation i halsen för att försöka vidga hennes luftvägar. På grund av att Celine behövt ha respiratorn så pass länge har det uppstått en svullnad i halsen som gjort att hon får jätte svårt att andas utan respirator . Så under operationen har dom vidgat runt luftvägarna för att hon förhoppnignsvis ska få ner luft trots svullnaden. Läkarna är nöjda med ingreppet men vi vet inte om det funkat förrän respiratorn tas bort, vilket är på fredag.
 
Ligger och funderar ut lite nya hyss kanske?
 
Så här gillar jag att sova.
 
Jag & pappa. <3

liten börjar bli stor...

Titta vem som blivit av med kuvösen och får ligga i stor säng med vattenmadrass. <3
 
 
 
 

CPAP - fjärde försöket.

Nu är Celine extuberad igen och ligger i Cpap för fjärde gången. Nu hoppas vi att hon orkar. Kan det bli fjärde gången gilt?
 



 

35 dagar gammal.

35 dagar gammal - 1132g & 35.5 cm lång. <3
 

Celine, imorgon 1 månad.

Senaste tiden har varit riktigt jobbig. Vårt lilla pyre har åkt på en infektion som satt sig i blodet. Det har gjort så ont i oss att se henne så dålig. Värderna börjar sakta men säkert att gå neråt igen så vi hoppas att vi får se hennes rätta jag snart!


Jag läntar tills jag får ha henne hos mig igen...





Pappa myser med Celine. <3











 
 

CPAP

 
 
Idag har läkarna kopplat bort respiratorn. Celine har andats på så bra i respiratorn och styrt sin andning själv så läkarn tyckte det var onödigt att hon fortfarande låg i den, så nu gör vi ett test och ser hur bra allt går i CPAPen igen. Sist orkade hon bara ett par timmar. Men läkarna är mer hoppfulla nu.
 

Celine - Dag 5.

 
Nu har vårt mirakel funnit hos oss i 5 dagar, vart tog dom dagarna vägen?
Tiden har gått så otroligt fort och hon har varit en riktigt kämpe. Blir så stolt.
 
Läget är stabilt och hon är en riktigt kämpe med sin andning. Idag kopplade dom bort respiratorn och har kopplat upp henne med sepapp. Hon tycker det är rätt så jobbigt i perioder, hon andas väldigt ytligt och får ner mycket luft i magen av trycker ifrån sepappen, men hon kämpar på. Vi får se om det kopplar tillbaka henne till respiratorn under natten, dom varnade om att det kunde ske när vi ringde nu på kvällen.
 
Det gjorde även en ny röntgen på huvudet nu under kvällen för att se hur hennes hjärnblödning ser ut. Den är oförändrag och blöder inte. Utan blödningen är kvar på grad 1 (vilket är lägsta på skalan) som tidigare. Vilket var en super lättnad. Det betyder att det kan börja medicinering för att stänga ductuskärlet i hjärtat som visade sig under ett ultralud tidigare vara vidöppet. Läkarna kommer dock vänta lite med att börja medicineringen tills andningen är stabil. En sak i taget.
 
Nu väntar vi och ser hur miraklet kämpar på under natten och hoppas att hon är stark i andningen. <3

Gör ett försök...

 
Jag tänkte ge mig på ett försök med bloggen igen. Det är ju trots allt ett bra och roligt sätt att få ut mina bilder ifrån datorn. Vi får se om jag lyckas.
Hoppas lite följare hittar tillbaka.... Det återstår att se.

Titta vad jag har gjort...


Min vän Mimmi & Jag


Hoppelihopp!

12 timmar och snart på´t igen...

Det blev 12h, ett uppslitet finger och otroligt trötta ben igår på jobbet.
Och snart är de dags igen att ge sig på jobbet.

Detta med ett uppslitet finger låter väl värre än vad de är. Men de var så att det var en otroligt rusch kring 21 tiden, och man blev ju lite stressad och skulle göra allting snabbt. Samtidigt som man var otroligt trött i hela kroppen.
Så jag fick en kund som beställer två stycken Coca-cola.
I vår kyl står Cola flaskorna högst upp, och i taket på kylen precis ovanför sitter en fläkt (med galler runt).
Men detta galler är i perfekt storlek för att få igenom ett finger. Så rätt som de är känner jag hur en bit av mitt ringfinger slår i denna fläkt och slits bort och de forsar blod.
De gjorde väl egentligen inte så jätte ont, men all stress & matthet gjorde att jag grät ändå. Väldigt skönt måste jag säga.
Att jobba i en glassbar är inte alltig så glassigt som de låter...

Som tröst köpte jag mig nyss 4 stycken filmer ifrån Cdon's rea. Ni som känner mig vet att jag älskar filmer!
Nu dags att fixa sig för jobbet.

Ung 08



Denna vecka har de varit Ung 08 festivalen i Stockholm, och ikväll är de sista dagen för festivalen.
Vilket betyder The Voice konsert.
Vilket i sin tur betyder för mig, extremt mycket att göra på jobbet. Eftersom jag jobbar på en glassbar/kiosk/gatukök mitt inne på området.

Jag jobbade igår också, i 9 timmar med ytters lite rast och idag blir de troligtvis lika länge om inte längre. Hejja hejja.
Plånboken växer.

På ett sätt är de skönt att jobba, jag gillar de. Då blir jag inte rastlös och jag gör något vettigt av mina dagar.
Jag kommer även i nästa vecka börja gå en introkurs för ett annat jobb. Spännande.

RSS 2.0